Åsa Hjort lider av sjukdomen EDS och tyckte att hennes liv var värdelöst. Det var jobbigt att ha ont  och att känna att hon inte klarade av att tillhöra samhället. Men så kom hundarna in i hennes liv. Nu mår hon bättre och har nyligen blivit delägare i en kennel.

- Hund är hälsosamt kan jag säga, det har vänt ganska mycket för mig.

Det blir en liten procedur när det kommer gäster i familjen Hjorts hem. Fem svansviftande, skällande och nyfikna Storpudlar trängs i hallen och väntar på att få hälsa. Men de lyder matte fint och sitter snällt och väntar tills deras namn ropas upp så de får komma fram och hälsa en i taget. Känns som ett välorganiserat välkomnande, för fem lurviga storpudlar som ska hälsa på samma gång skulle nog kunna bli överväldigande.

Kan inte arbeta som andra
Åsa Hjort bor i ett parhus Molkom med sin 15 åriga dotter och fem storpudlar. Åsa har sjukdomen EDS, en bindvävssjukdom som gör att musklerna får överkompensera hela tiden. Det innebär ett liv med konstant smärta som gör att hon inte kan arbeta på samma villkor som andra människor. Hon behöver jobba i sin takt för att kroppen ska orka. Det kan inte alla arbetsplaster erbjuda.

- Men jag är ju stöning och envis, nåt ska jag väl kunna göra, säger hon

Och nu ska Åsa starta upp en egen kennelverksamhet och är övertygad om att hundarna kan hjälpa till att ge ett meningsfullt arbete som hon klarar av.

Från hundrädsla till hundkärlek
Det har inte alltid varit självklart att det ska finns hund i familjen. Åsa hade under en lång tid stort motstånd till att ha hund efter att ha behövt avliva två hundar. Dottern Maja blev dessutom skrämd när hon var ett år så hon var livrädd för hundar.

När dottern började skolan och fick nya kompisar ville hon ju leka hemma hos sina nya vänner och flera av dem hade hund. Så hon blev tvungen att övervinna sin rädsla och upptäckte snart att hundar är individer och att alla inte är farliga. Snart hade hundrädslan vänts till hundkärlek. En stor önskan växte också fram, att få en egen hund.

Övertalas av dottern att köpa hund
Efter det följde ett år av övertalning, Maja ville ha en hund. För Åsa var det ett bestämt nej, de skulle inte ha hund. Men Maja gav sig inte och skrev en lång uppsats i skolan om att ha hund som berörde henne stark.

- Då började jag mjukna och började smaka på tanken att skaffa hund

Ganska snart blev de erbjuda att ta en Storpudel på foder och hem kom hunden Saffi. Åsa visste från början att hon ville ha två hundar så de fick snart sällskap av ytterligare en hund. Där hade Åsa tänkt att det skulle räcka men för att göra en lång historia kort så kom det ytterligare tre hundar till familjen.

- Men nu är det fullt, säger Åsa och skrattar.

Hund är hälsosamt och mycket har vänt i hennes liv sedan de kom in i familjen. De hjälper henne ofta och de tar hand om henne som en i hundflocken. Har hon ont och inte orkar så mycket när de är ute tar de det lugnt och håller sig nära henne. Går hon och lägger sig kommer de gärna och lägger sig intill och värmer henne.

- DET är verkligen fiskvård, säger hon och tittar kärleksfullt på sina hundar

Hundkennel
Förra sommaren ringer en av hennes uppfödare och undrar om hon vill bli delägare i kenneln Fosters Storpudlar. Åsa blev lite chockad och behövde funderade hela hösten, men i december tackade hon ja, vilket hon är glad för. Hon känner att detta passar för hon kan göra det i sin takt och lägga det på en nivå som passar henne.

- Mitt liv var ju slut, jag var sjuk jag kunde inte jobba och det var inget som fungerade. Nu har jag fått en chans att göra något som jag klarar av fast jag är sjuk, och det ger mig verkligen något. Det blir en verksamhet som verkligen är friskvård.

FAKTA EDS
Personer med EDS har ofta kronisk, progressiv smärta i muskler, lednära vävnader samt nervvävnader; smärta som är svår att behandla på konventionellt sätt med mediciner eller sjukgymnastik. De olika typerna av smärta som personer med EDS har drabbar olika delar av kroppen, har olika intensitet och prognos.

På grund av den konstanta muskelspänning som blir följden av överrörliga instabila leder, blir det en snabb uttröttning av muskulaturen vilket i sin tur skapar smärta. Eftersom muskelspänningen inte får en chans att avta sprider sig smärtan vidare i en slags ond smärtspiral.

Den smärtproblematik som många brottas med är så invalidiserande att den avsevärt nedsätter funktionsförmågan vad avser arbete, livsföring , sociala aktiviteter och livskvalitet.

Källa: EDS Riksförbund Sverige

Trots att 17-åriga Frida Ruona hade två diskbråck, skyhögt blodtryck och hjärtklappning sade barnläkaren att hon var hypokondriker.
Några veckor senare fick Frida diagnosen Ehler-Danlos Syndrom (EDS), en mycket ovanlig, allvarlig bindvävssjukdom som drabbar leder, senor, skelett och hud.
– Efter att ha blivit så nedtryckt av läkaren, var det en lättnad att få ett namn på sjukdomen, säger Frida.

Fridas besvär började redan när hon var barn och drabbades av fruktansvärd värk i knäna.

– Mina föräldrar tog mig till en läkare som sade att jag var överrörlig, men att det skulle bli bättre när jag kom i tonåren, berättar Frida.

Men problemen blev bara värre. Frida fick problem med fötterna, händerna, armbågarna och fingrarna.

Frida läser estetiska programmet på Hedbergska, och i januari var hon och de andra fullt upptagna med att repetera in vårshowen.

– Det är det roligaste jag gjort i hela mitt liv, men vi repade fruktansvärt mycket. Under premiären började jag få jätte­ont i ryggen och det blev bara värre. När showen var slut var jag svimfärdig, och mamma skjutsade mig till sjukhuset.

Förlorade känseln

Efter två dagar på sjukhuset kunde inte Frida kissa längre och hon förlorade känseln i ­benet.

Det visade sig att hon hade två diskbråck och att de övriga diskarna i ryggen var kraftigt degenererade.

– Trots att man normalt sett inte ska kunna få diskbråck när man är så ung, var det ingen som misstänkte EDS, säger Frida.

Under året förvärrades Fridas tillstånd ytterligare.

Hon fick svåra problem med magen och i september blev hon inlagd på sjukhuset med skyhögt blodtryck och hjärtklappning.

– Men eftersom varken blodproven eller röntgenbilderna visade något så var det inget fel på mig. En barnläkare sade till mig att jag var en hypokondriker. Jag har aldrig blivit bemött på det sättet av någon. Jag kände mig bokstavligt talat nedtryckt, säger Frida.

Läste på om sjukdomen

En tid senare ringde Fridas kontaktperson upp, och sade att han trodde att han upptäckt vad Frida led av.

– När han läste upp symp­tomen på EDS förstod jag att det var det jag led av. Jag läste på om sjukdomen, tog massor av bilder på mina överrörliga leder och sammanställde allt till ett kompendium som jag skickade till min läkare, till skolan och till mina föräldrar. Jag skrev också ned mina personliga åsikter om hur jag hade blivit bemött vid det sista be­söket på sjukhuset.

Fridas skrivelse skapade omedelbart reaktioner. Hon ­remitterades till Umeå, och den 16 oktober fick hon diagnosen Ehler-Danlos syndrom av en klinisk genetiker vid Universitetssjukhuset.

– Trots att det var en hemsk sjukdom kändes det som en lättnad att äntligen få ett namn på sjukdomen. Efteråt utförde jag till och med en liten segerdans.

För att klara vardagen måste Frida dagligen äta morfin mot smärtorna.

– Ont har jag jämt, det är något som aldrig försvinner. Men det värsta är inte smärtan, utan bristen på kunskap om min sjukdom. EDS är så ovanligt att jag vet mer om sjukdomen än vad personalen på sjukhuset gör, säger Frida.

Axeln hoppar ur led

När hon vaknar på morgnarna kan axeln eller armbågen ha hoppat ur led.
– Jag får själv trycka tillbaka den led som hoppat ur led.
För att hålla senor och leder på plats i händerna har hon handledsskydd dygnet runt.
Men Frida vägrar att låta sig nedslås av sjukdomen.
– Jag vill inte att folk ska se mig som sjuk – jag vill bli sedd på samma sätt som alla andra. Tack och lov har jag jättebra kompisar. Jag skulle inte klara vardagen utan dem.