Då du kom till världen lilla Hanna

2013-06-17 14:44:00 Min vardag
» Kommentarer(1) «


Söndag 2Juni: De onda förvärkarna fortsätter och jag börjar bli riktigt less på att det inte drar igång på riktigt...
Jag är öppen 2cm, tappen nästan borta, mjuk och mogen och huvudet har sjunkit ner ordentligt men fortfarande inga tecken på att kroppen vill föda barn på riktigt! På eftermiddagen kommer det färskt blod tillsammans flytningarna/slemproppen och jag ringen in till förlossningen bara för att höra så det är normalt. Men sålänge det bara kommer nr jag torkar mig var det okej.

Måndag 3Juni: Fortsatta förvärkar på morgonen och funderar på om jag ska våga boka tvättstugan eller inte men beslutar mig för att skippa det då jag känner att förvärkarna kommer mer regelbundet.

Klockan 13.19 ringer jag förlossningen för att höra om jag får komma in på en koll då förvärkarna känns mer och en ctg-kurva görs och jag har 2-3värkar på 10minuter och samma status där nere som gårdagen. Blir hemskickad med orden ”det blir ingen bebis idag iallafall” men jag känner att det är på G och att bebis nog kommer inom kort.

Vi far och köper pizza för att ladda upp och jag känner att värkarna blir mer smärtsamma och regelbundna och jag proppar i mig pizza emellan värkarna. Men eftersom barnmorskan påstod att det inte var på G än känner jag mig fånig och undrar hur ondare det kommer att göra. Tar också 2 citodon och försöker vila. Lyckas slumra till emellan värkarna.

Klockan 17.38 ger jag upp och ringer förlossningen igen. Ca 3min mellan värkarna. Åker in och ny kuva och koll görs värkarna är starkare och tätare än sist men ungefär samma status där nere. Får ta en varm dusch och det hjälper bra. Eftersom jag fortfarande har så pass ont får jag alternativet att ta 2 citodon till och fara hem eller ligga kvar och få starkare mediciner. Eftersom citodonen jag tog hemma inte hjälpte och jag känner att det verkligen är nått på G väljer vi båda att sova över på förlossningen. Jag får en sovdos vid 23tiden på Alvedon, morfin och sömntablett. Känns skönt att Jimmy får sova med mig och att jag är på rätt ställe. Känner mig avslappnad av medicinen och slumrar till mellan värkarna under natten. Måste nu andas mig igenom dom.

Andvänder mig av värmekuddar som smärtlindring och det fungerar otroligt bra. Vid 04tiden gör värkarna ännu ondare och jag kliver upp för att ta en varm dusch som inte hjälper lika bra nu och det känns som om jag knappt hinner hämta andan mellan värkarna.

Tisdag 4juni:                                                                                                                                                                              Klockan 06.40 larmar jag då jag har kräkts och mår illa och värkarna gör fruktansvärt ont. En ny CTG-kurva och koll där nere görs.

Öppen 3cm och värkarna har börjat glesas ut och har nu bara1-2värkar på 10 minuter men jag känner själv att dom gör mkt ondare och det är mer tryck neråt. Försöker äta lite frukost.

Klockan 9.00 är det läkarrond och dom pratar om att skicka hem mig eftersom det är så glest mellan värkarna. Det är fullt upp på förlossningen så dom avvaktar.

Klockan 9.50 får jag ännu ondare och värme+dusch hjälper inte längre och jag är rädd för att bli hemskickan. Vill inte klaga över smärtan men känner att jag måste visa hur ont jag ha för att inte bli hemskickad.  Så sagt och gjort, får 2 citodon och en ny koll görs och jag är nu öppen 4cm men det är fortafarande ca 5-7min mellan värkarna.

Klockan 11.50 känner att det blir lite blött i bindan vid varje värk och misstänker att jag börja läka fostervatten. Barnmorskan konstaterar att jag har rätt och nu hoppas vi på att värkarna ska öka. Jag försöker äta lunch men får bara i mig några tuggor.

Klockan 12.45 Nu CTG-kurva tas och det är fortafarande 5-7min mellan värkarna, men jag själv känner att dom är kraftigare.

Klockan 14.00 Smärtan blir värre och värre och jag känner att jag snart inte palla mer. Känner mig gråtfärdig och spänd eftersom inget händer och smärtan tar över. Är nu öppen 4-5cm och det diskuteras att ge värkförstärkande dropp. Jag får testa lustgas 50% och barnmorskan tar hål helt på hinnorna för att få igång det hela och det gör riktigt riktigt ont!! En elektrod fäst på barnets huvud för att ha koll på hjärtljuden.

Klockan 14.50 Lustgasen fungerar kanon och vattenavgången har gett effekt och jag har nu ca 2-3min mellan värkarna och jag står upp med hjälp av gåbord.

Klockan 17.20 Lägger mig i sängen en stund för att avlasta kroppen. Har inte kissar sen kl 14 men kan inte slappna av och kissa själv så blir tappad på hela 700ml!

Klockan 18.50 Står upp med gåbordet igen och har nu 70% lustgas. Får massage av Jimmy i ländryggen och jag tar mig igenom värkarna bra och det trycker på mer neråt. Är nu öppen 10cm men har en mjuk kant kvar. Får stå på knäna och brett med benen och luta mig mot ryggstödet i sängen för att huvudet ska tränga ner det sista.

Klockan 19.30 Det trycker på mer och mer och jag börjar krysta. Lustgasen läggs bort. Huvudet är fortfarande inte 100% nere och öppningen är väldigt stram.

Klockan19.56 Dom är tvungen att klippa 2ggr för att huvudet ska kunna komma ut och ingen bedövning hinns med.

Klockan 20.01 Kommer äntligen lilla Hanna ut och jag hinner se att det är en flicka innan barnmorskan snabbt klipper av navelsträngen och springer ut med henne. Hon gnyr till en gång men sen inget mer och hennes puls sjunker. Hon torkas ur munnen ordentligt och stimmuleras kraftigt men reagerar inte och akuttemet larmas.

Det är nu hela världen vänds upp och ner och man hinner inte riktig förstå vad som händer. Jimmy följer med ut och får titta på medans hans nyfödda dotter få hjärt-och lungräddning och höra läkarens diskussioner och se dom sticka henne på alla möjliga ställen och se när tuben förs ner i halsen för att ge henne syre. Och samtidigt ligger jag kvar inne på förlossningssalen helt ovetande om vad som händer eller kommer hända.

Klockan 20.45 och framåt Jag får äntligen se våran lilla skatt och hela familjen är nu samlad. Tårarna rinner och 1000 tankar far genom våra huvuden, det var ju inte såhär det skulle sluta. Hanna andas nu själv men andas oregelbundet och är medtagen och lite slö. Hon körs upp på neonatalavdelningen och vi får andas ut inne på vårat rum. Vi får in den berömda fikabrickan och packar ihop våra saker då vi måste byta till en BB-sal. När vi bytt rum går vi upp för att titta till Hanna som ligger med en andningsmaskin för att lungorna ska vidga sig och med en massa slangar och grejer. Men hon är vaken och piggare nu.

Jag sover på BB och Jimmy far hem och sover. Vi har blivit föräldrar till en stark liten tjej som är älskad och önskad från första sekund. Det är nu livet börjar :)

 

 
 

 


Kommentarer
Postat av: Elin - En trebarnsmamma

Så könt att allt slutade bra!
Och mys massor nu med eran lilla prinsessa :)
Kram

2013-06-17 @ 18:45:00
URL: http://www.elinteg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback