Jag tänkte skriva lite om hur det är med graviditet och ha en kronisk och ärftlig sjukdom som EDS.
Det är inte "bara" att skaffa barn när man har EDS.
För det första är det 50% ärftlighet och sen tar kroppen väldigt mkt stryk under en graviditet och förlossning.
Ingen kan veta om barnet också kommer få EDS eller hur sjuk och dålig jag kommer bli under graviditeten och tiden efteråt.
Många väljer att inte alls skaffa barn för att man riskerar att bli så mkt sämre och för att man inte vill föra sjukdomen vidare.
Sen kan många med EDS ha svårt att bli gravid för det första.
Jag blev inte gravid så fort men det kan ju bero på vad som helst!

Riskerna med att ha EDS och skaffa barn naturlig är:
*Att man föder för tidigt
*Missfall
*Barnet växer dåligt i magen
*Fruktansvärda foglossningar som man oftats får problem med även efter förlossningen
*Att man blöder mkt under förlosnsingen och efter
*Bristningar i underlivet
*Barnet ärver samma sjukdom

Änsålänge tycker jag att allt rullar på och mår inte sämre än nån annan som är gravid. I början var det jobbigt eftersom jag tvärt fick sluta med ALLA mediciner och kroppen fick snabbt avvänja sig frå diverse mediciner men nu känner jag att smärtan är under kontroll och det kan jag nog tacka alla hormoner för för jag har aldrig mått såhär bra:)
Bäckenet hade jag fruktansvärt ont i för 2 veckor sen men det har nästan försvunnit som tur är men det lär väl komma tillbaka snart igen eftersom jag redan sen innan har problem med muskulaturen kring bäckenet eftersom mitt becken är överrörligt!

Min rädsla är att jag ska bli rullstolsbunden eller föda alldeles förtidigt så inte barnet klara sig eller att jag ska få missfall om några veckor....

 

Varför skaffar vi då barn!?

För jag tycker att ett liv utan barn är inget liv!

Jag har ALLTID velat ha barn och det vet alla som känner mig.

Enda sen jag hade min första kille som 15åring ville jag skaffa barn och tänkte mkt på det. Men ville såklart gå klart skolan och ha körkort osv innan!

Och läkarna rekomenderade mig att skaffa barn innan jag fyltl 25 och ABSOLUT innan jag fyllt 30år och ju tidigare jag skaffar detså större är chansen att kroppen inte faller ihop helt.

 

Så nu när jag har min underbara sambo, körkort, färdig utbildning, lgh, förlovat oss och vart tsm i 4år passar det utmärkt med en liten kärleksbebis:)

Och kommer hinna fylla 22år innan barnet kommer så jag är ju inte så himla ung heller!

Många som tycker att man ska skaffa hus, stor bil , fast jobb osv INNAN man skaffar barn men jag tycker inte att det är viktigast här i livet och om jag ska vänta på det kommer jag säkert vara 25-30år...

Klart jag önskar nån av oss hade fast inkomst innan barnet kommer men huvudsaken vi älskar varandra och barnet så kan det gott få gå runt i skitkläder och vi kan leva på nudlar ett tag!

 

Har ni frågor är det bara att ställa dom:)